Av Nadia Garnefski och Vivian Kraaij, Institutionen för klinisk psykologi, Universiteit Leiden, Nederländerna
”Rob har just hört att han har HIV (en negativ händelse). Han känner att han själv bär skulden för detta (självklandrande) och undviker därför att träffa sina vänner (tillbakadragande). Situationen gör honom sorgsen. När han sitter hemma kan han inte sluta tänka på sina känslor (grubblande) och känner att det som har hänt honom är en fullständig katastrof (katastrofiserande). Eftersom han känner sig sorgsen har han lite energi. Därför drar han sig undan ytterligare. Detta gör honom ännu sorgsnare. På detta sätt dras Rob in i en nedåtgående spiral.”
Människor upplever en rad starka känslor som svar på negativa livshändelser. För att hantera dessa känslor använder man olika kognitiva- och beteendestrategier. Denna process kallas också ”coping” (ibland översatt till livshantering eller stresshantering, översättarnas anmärkning). Lazarus definierar coping som en individs försök att hantera psykologisk stress förknippad med upplevd skada, hot eller utmaning. I det ovanstående exemplet med Rob var den negativa händelsen nyheten att han var smittad med HIV-viruset. Många andra exempel på stressande händelser finns, allt från enskilda händelser som dödsfall, skilsmässa eller arbetsförlust, till mer varaktigt stressiga livssituationer som mobbning, hög arbetsbelastning eller relationsproblem. Coping som koncept relaterar därför till hanteringen av alla sorters stressfyllda livssituationer.
Hanteringsstrategier (eng: coping strategies) kan delas in i kognitioner (vad du tänker) och beteenden (vad du gör). Ett exempel på en kognitiv hanteringsstrategi (tanke) är självklandrande. Människor som använder denna hanteringsstrategi klandrar sig själva för det som hänt (Rob la skulden på sig själv för sitt besmittande). Andra exempel på kognitiva strategier är grubblande och katastrofiserande. Grubblande innebär att man om och om igen återkommer till de känslor och tankar som är förknippade med den negativa händelsen. Katastrofiserande betyder att man särskilt fokuserar på de katastrofala aspekterna av händelsen. Rob använde båda dessa strategier. Fler exempel på kognitiva strategier är: att skylla på andra, acceptera det som skett, lägga om fokus (på trevligare saker), planera nästa steg, positiv omvärdering, att fästa en positiv mening till händelsen eller att sätta händelsen i perspektiv (genom att jämföra den med andra, värre händelser). Totalt skiljer man därmed på nio kognitiva hanteringsstrategier i litteraturen.
Därutöver finns beteendestrategier. Ett exempel på en beteendesstrategi är tillbakadragande, att som Rob dra sig tillbaka från situationer och sociala kontakter. Andra beteendehanteringsstrategier är att söka distraktion, vidta aktiva åtgärder för att hantera upplevelsen, söka socialt stöd och att ignorera, bete sig som om inget hänt. Totalt pratar man därmed om fem beteendestrategier.
Två skalor har utvecklats och validerats för bedömning av kognitiv och beteendemässig hantering: Cognitive Emotion Regulation Questionnaire (CERQ) och Behavioral Emotion Regulation Questionnaire (BERQ). CERQ har översatts till och validerats på flera språk. BERQ översätts för närvarande till flera språk.
Forskning som undersökt effekten av olika kognitiva och beteendemässiga hanteringsstrategier (med hjälp av CERQ och BERQ) har identifierat hjälpsamma och mindre hjälpsamma hanteringsstrategier. Bland de kognitiva strategierna är grubblande, katastrofiserande och självklander mindre hjälpsamma, och positiv omvärdering, sätta i perspektiv och att lägga om fokus mer hjälpsamma. När det gäller beteendestrategier är tillbakadragande och ignorering mindre hjälpsamma och att söka distraktion, vidta aktiva åtgärder för att hantera upplevelsen, och söka socialt stöd mer hjälpsamma. Notera dock att dessa slutsatser är generaliserande, och att vissa strategier kan vara mer användbara i specifika situationer med specifika stressfaktorer.
Kunskap om klienters specifika kognitiva och beteendemässiga hanteringsstrategier kan hjälpa en att förstå den nedåtgående spiralen som skapar dennes psykologiska problem, och kan ge ledtrådar för att ändra maladaptiva mönster till mer adaptiva sådana.
”Rob har börjat med terapi. Terapeuten utvärderade Robs kognitiva och beteendemässiga hanteringsstrategier och fann att han fick höga poäng i självklandrande, grubblande, katastrofisering och tillbakadragande. Terapeuten förklarar för Rob att dessa strategier inte är till hjälp och att de till och med kan förvärra hans depression genom att dra ner honom i en nedåtgående spiral. De börjar arbeta med att bryta tillbakadragandet och ändra de negativa tankemönstren genom att använda tekniker från kognitiv beteendeterapi. Efter ett par sessioner började Rob träffa sina vänner igen och känner sig nu mycket bättre. ”
Praktiska rekommendationer
– Utvärdera alltid klienters hanteringsstrategier parallellt med dennes psykopatologi. Dessa insikter kan informera var fokus behöver läggas i terapin.
– Förklara för klienten att kognitiva och beteendemässiga hanteringsstrategier kan stärka en nedåtgående spiral mot depression.
– Allmänna tekniker från kognitiv beteendeterapi – som beteendeaktivering och att utmana negativa tankar – kan användas för att ändra maladaptiva kognitiva och beteendemässiga hanteringsstrategier.
Översättning: Adrian Stymne och Dr Olga Perski, University College London
