{"id":1572,"date":"2019-12-16T15:55:17","date_gmt":"2019-12-16T15:55:17","guid":{"rendered":"http:\/\/practicalhealthpsychology.com\/?p=1572"},"modified":"2025-11-04T14:23:12","modified_gmt":"2025-11-04T14:23:12","slug":"becoming-your-better-self-as-reason-for-changing-behavior","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/practicalhealthpsychology.com\/sv\/2019\/12\/becoming-your-better-self-as-reason-for-changing-behavior\/","title":{"rendered":"Str\u00e4van efter ditt b\u00e4ttre jag – en anledning till beteendef\u00f6r\u00e4ndring"},"content":{"rendered":"

Av: Winifred Gebhardt, Leiden University, Nederl\u00e4nderna<\/i><\/strong><\/p>\n

F\u00f6r ungef\u00e4r nio \u00e5r sedan best\u00e4mde jag mig f\u00f6r att bli vegetarian; beslutet skedde \u00f6ver en natt. Jag l\u00e4ste just d\u00e5 en roman d\u00e4r huvudpersonen f\u00f6rklarade att han inte kunde \u00e4ta n\u00e5gonting “d\u00e4r ett hj\u00e4rta slagit”. Dessa f\u00e5 ord slog ner som en blixt; jag ins\u00e5g att det var exakt s\u00e5 jag k\u00e4nde mig! Jag slutade med en g\u00e5ng \u00e4ta k\u00f6tt och fisk, och jag har sedan dess inte haft n\u00e5gra problem att h\u00e5lla mig till min nya diet. Det nya beteendet passade perfekt ihop med “den jag \u00e4r”.<\/span><\/p>\n

\u00c5 andra sidan brukade jag tidigare jogga regelbundet och kunde springa sju kilometer i str\u00e4ck, men jag betraktade mig aldrig som en “sportig person”. S\u00e5 fort jag st\u00f6tte p\u00e5 ett hinder (t.ex. en f\u00f6rkylning) \u00e5tergick jag snabbt till att bli en soffpotatis. Jag f\u00f6rs\u00f6ker inte l\u00e4ngre vara “sportig”, men jag f\u00f6rs\u00f6ker g\u00e5 en sv\u00e4ng n\u00e4r jag har tid under dagen. Jag betraktar ist\u00e4llet mig sj\u00e4lv som en “aktiv person”.<\/span><\/p>\n

<\/p>\n

V\u00e5ra handlingar \u00e5terspeglar v\u00e5ra jag<\/b><\/p>\n

Mitt beslut att inte \u00e4ta djur matchar min sj\u00e4lvuppfattning. Att leva och ta beslut som en vegetarian f\u00f6rst\u00e4rker min positiva sj\u00e4lvbild: jag \u00e4r en en omt\u00e4nksam, h\u00e4nsynsfull person som \u00e4lskar djur. Varje g\u00e5ng jag pratar om mitt val att bli vegetarian, eller tackar nej till en matr\u00e4tt som inneh\u00e5ller k\u00f6tt, <\/span>bekr\u00e4ftas mitt “jag”.<\/span><\/a><\/p>\n

Kunskapen om att vi m\u00e4nniskor uppfattar v\u00e5ra handlingar som en del av v\u00e5r identitet och att vi str\u00e4var efter att k\u00e4nna oss n\u00f6jda med oss \u200b\u200bsj\u00e4lva, \u00e4r en oerh\u00f6rt anv\u00e4ndbar utg\u00e5ngspunkt f\u00f6r h\u00e4lsopsykologiska behandlingar. Till exempel kan man som psykolog f\u00f6rs\u00f6ka identifiera positiva sj\u00e4lvuppfattningar som h\u00e4rr\u00f6r fr\u00e5n ett oh\u00e4lsosamt beteende (t.ex. att dricka en hel flaska vin under middagen, eftersom personen betraktar sig sj\u00e4lv som n\u00e5gon som tycker om det goda livet) och fundera p\u00e5 om beteendet skulle kunna bytas ut mot andra, mindre skadliga eller till och med h\u00e4lsosamma beteenden (t.ex. att dricka n\u00e5got alkoholfritt som fortfarande \u00e5terspeglar en avslappnad livsstil). Nyckeln till l\u00e5ngvarig f\u00f6r\u00e4ndring \u00e4r allts\u00e5 att se till att v\u00e5ra beteenden st\u00e4mmer \u00f6verens med den typ av person vi anser oss vara. S\u00e5 kallad <\/span>\u201dintegrerad motivation\u201d till beteendef\u00f6r\u00e4ndring \u00e4r enligt teorin om sj\u00e4lvbest\u00e4mmande (\u201dSelf-Determination Theory\u201d)<\/span><\/a> det n\u00e4rmaste vi kan komma \u201dren\u201d inre motivation, d\u00e4r vi utf\u00f6r ett beteende p\u00e5 grund av gl\u00e4djen i att utf\u00f6ra det.<\/span><\/p>\n

En del av v\u00e5rt jag existerar i framtiden<\/b><\/p>\n

Vi m\u00e4nniskor \u00e4r utm\u00e4rkta tidsresen\u00e4rer och tillbringar n\u00e4stan h\u00e4lften av v\u00e5r vakna tid p\u00e5 att f\u00f6rest\u00e4lla oss framtiden. I dessa fantasier genererar vi olika m\u00f6jligheter f\u00f6r v\u00e5rt framtida jag \u2013 alternativ som har kallats f\u00f6r <\/span>“m\u00f6jliga jag”<\/span><\/a>. Dessa fantasier hj\u00e4lper oss <\/span>forma v\u00e5rt mentala bildspr\u00e5k<\/span><\/a> och \u00f6kar v\u00e5r \u00f6ppenhet f\u00f6r m\u00e5lrelaterade m\u00f6jligheter. Exempelvis kan fantasier om ett framtida, icke-r\u00f6kande jag leda till \u00f6kad motivation till att sluta r\u00f6ka, \u00f6kade chanser till r\u00f6kavv\u00e4njningsf\u00f6rs\u00f6k och \u00f6kade chanser till faktisk r\u00f6kavv\u00e4njning. <\/span>R\u00f6kare beh\u00f6ver allts\u00e5 kunna f\u00f6rest\u00e4lla sig sj\u00e4lva som “framtida icke-r\u00f6kare” innan de faktiskt kan sluta.<\/span><\/a> Min kollega Eline Meijer och jag h\u00e5ller just nu p\u00e5 med en rad behandlingsstudier d\u00e4r vi ber r\u00f6kare f\u00f6rest\u00e4lla sig vilken typ av person de kommer att bli i framtiden om de slutar r\u00f6ka, j\u00e4mf\u00f6rt med om de forts\u00e4tter att r\u00f6ka. Deltagarna tillhandah\u00e5ller bilder eller foton som de associerar med sina framtida, m\u00f6jliga jag och skriver en rad eller tv\u00e5 om sina bilder. Denna typ av behandling genererar fantasier s\u00e5som: Om jag slutar r\u00f6ka kommer jag bli “en stark, smart kvinna med karakt\u00e4r” eller “en mer balanserad, sorgl\u00f6s far och \u00e4lskare”; och omv\u00e4nt: Om jag forts\u00e4tter r\u00f6ka kommer jag bli “en hostande och el\u00e4ndig gammal kvinna \u201deller \u201den antisocial, stinkande, svag man i sm\u00e4rta \u201d. Ett f\u00f6rsta, sl\u00e5ende resultat \u00e4r att de flesta bilder och foton som tillhandah\u00e5lls \u00e4r symboliska och inte inneh\u00e5ller vare sig r\u00f6kare eller cigarettprodukter. De skriftliga associationerna till bilderna inneh\u00e5ller ord s\u00e5som: “sorgl\u00f6s”, “komplett” och “avg\u00f6rande”; och omv\u00e4nt: “smutsig”, “depressiv” och “hoppl\u00f6s”. Vi har \u00e4nnu inte unders\u00f6kt om behandlingen f\u00f6r\u00e4ndrar deltagarnas r\u00f6kbeteende, men vi misst\u00e4nker att om dessa sj\u00e4lvbilder \u00e4r l\u00e4ttillg\u00e4ngliga n\u00e4r det beh\u00f6vs, t.ex. under starka r\u00f6kbeg\u00e4r, kan de hj\u00e4lpa personen att h\u00e5lla sig p\u00e5 r\u00e4tt sp\u00e5r. Det finns redan evidens f\u00f6r effekten av f\u00f6rest\u00e4llda, framtida sj\u00e4lvbilder inom <\/span>andra h\u00e4lsobeteenden s\u00e5som fysisk tr\u00e4ning.<\/span><\/a><\/p>\n

Vi trivs i grupper d\u00e4r vi k\u00e4nner att vi h\u00f6r hemma<\/b><\/p>\n

I vardagslivet kan det vara s\u00e4rskilt sv\u00e5rt att motst\u00e5 beg\u00e4r eller frestelser i sociala situationer. Som ex-r\u00f6kare kanske du \u00e4r r\u00e4dd att bli socialt avvisad eftersom du inte l\u00e4ngre beter dig i linje med dina v\u00e4nner eller sl\u00e4ktingar. Du riskerar ocks\u00e5 att missa v\u00e4rderade, delade aktiviteter. En stor del av v\u00e5r sj\u00e4lvuppfattning bygger p\u00e5 de sociala grupper vi tillh\u00f6r. Till exempel <\/span>umg\u00e5s de flesta r\u00f6kare\/droganv\u00e4ndare med andra r\u00f6kare\/droganv\u00e4ndare.<\/span><\/a> Att vara r\u00f6kare\/droganv\u00e4ndare \u00e4r allts\u00e5 ett viktigt normbeteende som definierar om vi ses som del av gruppen eller inte. R\u00f6kandet\/droganv\u00e4ndandet \u00e4r i sin tur f\u00f6rknippat med m\u00e5nga andra v\u00e4rderade kvaliteter. Till exempel kan <\/span>ungdomar som genomg\u00e5tt rehabilitering<\/span><\/a> uppleva att deras cannabisr\u00f6kande v\u00e4nner fortfarande \u00e4r de m\u00e4nniskor som “passar dem b\u00e4st”, \u00e4ven nu \u00e4r de sj\u00e4lva slutat r\u00f6ka cannabis. Icke-cannabis-r\u00f6kande ungdomar s\u00e5gs i denna studie som mindre st\u00f6djande av deltagarnas v\u00e4rderingar, tr\u00e5kigare eller att de saknade “humor, lojalitet och mognadsniv\u00e5”. Detta visar p\u00e5 att utmaningen kring hur man kan f\u00f6rbli en v\u00e4rderad gruppmedlem borde vara p\u00e5 agendan n\u00e4r det g\u00e4ller livsstilsf\u00f6r\u00e4ndringar.<\/span><\/p>\n

F\u00f6r att bibeh\u00e5lla varaktig beteendef\u00f6r\u00e4ndring m\u00e5ste vi d\u00e4rf\u00f6r hj\u00e4lpa m\u00e4nniskor att utveckla positiva sj\u00e4lvrepresentationer d\u00e4r de kan f\u00f6rest\u00e4lla sig sitt framtida jag utf\u00f6ra ett nytt h\u00e4lsosamt beteende som b\u00e5de \u00e4r i linje med deras egna v\u00e4rderingar och deras sociala milj\u00f6.<\/span><\/p>\n

Praktiska rekommendationer<\/b><\/p>\n

    \n
  1. Ens beteenden har direkt p\u00e5verkan p\u00e5 upplevelsen och bilden av en sj\u00e4lv. Uppmuntra d\u00e4rf\u00f6r m\u00e4nniskor till att t\u00e4nka kreativt p\u00e5 vem de vill vara i framtiden, till exempel genom att tillverka \u201dmood boards\u201d som representerar b\u00e5de deras ideala och fruktade framtida, m\u00f6jliga jag.<\/span><\/li>\n
  2. Se till att sj\u00e4lvbilder kopplade till det nya beteendet \u00e4r l\u00e4ttillg\u00e4ngliga i kritiska l\u00e4gen s\u00e5som vid beg\u00e4r eller frestelser. Se till exempel till att personens \u201dmood boards\u201d dyker upp p\u00e5 datorns eller mobilens startsk\u00e4rm, som en p\u00e5minnelse om varf\u00f6r personen vill \u00e4ndra det invanda beteendet.<\/span><\/li>\n
  3. Hj\u00e4lp m\u00e4nniskor att integrera sina nya beteenden i v\u00e4rderade sociala sammanhang, till exempel genom att tr\u00e4na p\u00e5 hur man kan s\u00e4ga\/g\u00f6ra annorlunda \u00e4n gruppnormen. Om det erbjuds alkohol p\u00e5 en tillst\u00e4llning kan detta, till exempel, inneb\u00e4ra ett artigt: “Tack s\u00e5 mycket, men nej tack (jag har haft nog f\u00f6r idag)”. F\u00f6r att st\u00e4rka v\u00e4nskapen med den andra gruppmedlemmen kan man kan \u00e4ven inkludera ett: “Wow, du ser alltid till att jag har det bra, vilken bra v\u00e4n du \u00e4r. Hur \u00e4r det med dig? \u201d.<\/span><\/li>\n<\/ol>\n

    \u00d6versatt av: Dr Olga Perski, University College London<\/span><\/i><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

    By Winifred Gebhardt, Leiden University, The Netherlands About nine years ago, I became a vegetarian overnight. In a novel I was reading, the main character explained how he could not eat anything \u201cin which at some time a heart had […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":1595,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_et_pb_use_builder":"","_et_pb_old_content":"","_et_gb_content_width":"","_monsterinsights_skip_tracking":false,"_monsterinsights_sitenote_active":false,"_monsterinsights_sitenote_note":"","_monsterinsights_sitenote_category":0,"_uf_show_specific_survey":0,"_uf_disable_surveys":false,"footnotes":""},"categories":[18,27],"tags":[],"class_list":["post-1572","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-mental-imagery","category-motivation"],"translation":{"provider":"WPGlobus","version":"3.0.2","language":"sv","enabled_languages":["en","id","my","bg","zh","hr","cz","da","de","es","fr","gr","he","it","ja","kr","lv","lt","hu","nl","no","pl","pt","ro","ru","sk","fi","sv","tr","uk"],"languages":{"en":{"title":true,"content":true,"excerpt":false},"id":{"title":true,"content":true,"excerpt":false},"my":{"title":true,"content":true,"excerpt":false},"bg":{"title":true,"content":true,"excerpt":false},"zh":{"title":true,"content":true,"excerpt":false},"hr":{"title":true,"content":true,"excerpt":false},"cz":{"title":true,"content":true,"excerpt":false},"da":{"title":true,"content":true,"excerpt":false},"de":{"title":true,"content":true,"excerpt":false},"es":{"title":true,"content":true,"excerpt":false},"fr":{"title":true,"content":true,"excerpt":false},"gr":{"title":false,"content":false,"excerpt":false},"he":{"title":true,"content":true,"excerpt":false},"it":{"title":true,"content":true,"excerpt":false},"ja":{"title":true,"content":true,"excerpt":false},"kr":{"title":true,"content":true,"excerpt":false},"lv":{"title":true,"content":true,"excerpt":false},"lt":{"title":false,"content":false,"excerpt":false},"hu":{"title":false,"content":false,"excerpt":false},"nl":{"title":true,"content":true,"excerpt":false},"no":{"title":false,"content":false,"excerpt":false},"pl":{"title":true,"content":true,"excerpt":false},"pt":{"title":true,"content":true,"excerpt":false},"ro":{"title":true,"content":true,"excerpt":false},"ru":{"title":true,"content":true,"excerpt":false},"sk":{"title":true,"content":true,"excerpt":false},"fi":{"title":true,"content":true,"excerpt":false},"sv":{"title":true,"content":true,"excerpt":false},"tr":{"title":true,"content":true,"excerpt":false},"uk":{"title":true,"content":true,"excerpt":false}}},"aioseo_notices":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/practicalhealthpsychology.com\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1572","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/practicalhealthpsychology.com\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/practicalhealthpsychology.com\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/practicalhealthpsychology.com\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/practicalhealthpsychology.com\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1572"}],"version-history":[{"count":32,"href":"https:\/\/practicalhealthpsychology.com\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1572\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":4600,"href":"https:\/\/practicalhealthpsychology.com\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1572\/revisions\/4600"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/practicalhealthpsychology.com\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media\/1595"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/practicalhealthpsychology.com\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1572"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/practicalhealthpsychology.com\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1572"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/practicalhealthpsychology.com\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1572"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}