{"id":1338,"date":"2019-07-16T12:17:46","date_gmt":"2019-07-16T12:17:46","guid":{"rendered":"http:\/\/practicalhealthpsychology.com\/?p=1338"},"modified":"2025-11-04T14:26:52","modified_gmt":"2025-11-04T14:26:52","slug":"self-efficacy-the-can-do-belief-that-lets-people-change-their-lifestyles","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/practicalhealthpsychology.com\/sv\/2019\/07\/self-efficacy-the-can-do-belief-that-lets-people-change-their-lifestyles\/","title":{"rendered":"Upplevd sj\u00e4lvf\u00f6rm\u00e5ga: Tilltron till sin egen f\u00f6rm\u00e5ga att n\u00e5 ett s\u00e4rskilt m\u00e5l kan hj\u00e4lpa en att uppn\u00e5 viktiga livsstilsf\u00f6r\u00e4ndringar"},"content":{"rendered":"<p>Av: Ralf Schwarzer, Freie Universit\u00e4t Berlin (Tyskland) och SWPS University of Social Sciences and Humanities (Polen)<\/p>\n<p>Att f\u00f6r\u00e4ndra invanda h\u00e4lsobeteenden \u00e4r n\u00e5got m\u00e5nga str\u00e4var efter, men \u00e4r ytterst sv\u00e5rt i praktiken. F\u00f6r att lyckas sluta r\u00f6ka, \u00e4ta h\u00e4lsosamt och tr\u00e4na regelbundet kr\u00e4vs att vi \u00e4r motiverade, orkar anstr\u00e4nga oss och inte ger upp. Trots att det finns m\u00e5nga olika psykologiska faktorer som \u00e4r n\u00f6dv\u00e4ndiga f\u00f6r att lyckas \u00e4ndra invanda beteenden \u00e4r \u2019upplevd sj\u00e4lvf\u00f6rm\u00e5ga\u2019 en av de viktigaste.<\/p>\n<p><strong>Vad \u00e4r \u2019upplevd sj\u00e4lvf\u00f6rm\u00e5ga\u2019, och varf\u00f6r \u00e4r den s\u00e5 viktig?<\/strong><\/p>\n<p><strong>\u00a0<\/strong><\/p>\n<p>Har du n\u00e5gonsin k\u00e4nt att det varit sv\u00e5rt att h\u00e5lla dig borta fr\u00e5n att dricka f\u00f6r mycket alkohol n\u00e4r du \u00e4ter ute eller \u00e4r hemma hos andra? Trots att du vet med dig att det inte \u00e4r bra att dricka f\u00f6r mycket kan det \u00e4nd\u00e5 k\u00e4nnas sv\u00e5rt att kontrollera hur mycket man dricker i en given situation. Det \u00e4r just k\u00e4nslan av sv\u00e5righet som visar p\u00e5 l\u00e5g upplevd sj\u00e4lvf\u00f6rm\u00e5ga att dricka mindre alkohol. Upplevd sj\u00e4lvf\u00f6rm\u00e5ga innefattar den m\u00e4ngd sj\u00e4lvkontroll vi f\u00f6rv\u00e4ntar oss ha i sv\u00e5ra situationer. Den innefattar allts\u00e5 en optimistisk (eller pessimistisk) tro p\u00e5 v\u00e5r f\u00f6rm\u00e5ga att hantera nya eller kr\u00e4vande situationer. Den som \u00e4r \u00f6vertygad att hen kan bem\u00e4stra en kommande uppgift eller n\u00e5 ett s\u00e4rskilt m\u00e5l (d.v.s. har h\u00f6g upplevd sj\u00e4lvf\u00f6rm\u00e5ga) \u00e4r mer ben\u00e4gen att jobba mot att n\u00e5 m\u00e5let. Den som k\u00e4nner sig s\u00e4ker p\u00e5 att hen kan bem\u00e4stra ett kommande hot eller utmaning (t.ex. en tenta) kommer med st\u00f6rre sannolikhet att n\u00e4rma sig (snarare \u00e4n att undvika) hotet. Tv\u00e4rtom riskerar den som tvivlar p\u00e5 sin sj\u00e4lvf\u00f6rm\u00e5ga (d.v.s. har l\u00e5g upplevd sj\u00e4lvf\u00f6rm\u00e5ga) att tveka kring sitt agerande. Allts\u00e5 guidar upplevd sj\u00e4lvf\u00f6rm\u00e5ga beteendef\u00f6r\u00e4ndring och st\u00f6djer optimalt fungerande.<\/p>\n<p><strong>Vad s\u00e4ger forskningen om upplevd sj\u00e4lvf\u00f6rm\u00e5ga?<\/strong><\/p>\n<p><strong>\u00a0<\/strong><\/p>\n<p><a href=\"https:\/\/journals.sagepub.com\/doi\/abs\/10.1177\/109019818601300108\">Litteratur\u00f6versikter<\/a> visar att h\u00f6g upplevd sj\u00e4lvf\u00f6rm\u00e5ga h\u00e4nger ihop med flera viktiga h\u00e4lsobeteenden, s\u00e5som r\u00f6kavv\u00e4njning, viktminskning, anv\u00e4ndning av preventivmedel, alkoholminskning, <a href=\"https:\/\/link.springer.com\/article\/10.1007%2Fs10865-011-9373-1\">frukt- och gr\u00f6nsaksintag<\/a>, <a href=\"https:\/\/link.springer.com\/article\/10.1007%2Fs12529-016-9605-4\">tandtr\u00e5dsanv\u00e4ndning<\/a> och regelbunden tr\u00e4ning. Dessutom visar interventionsstudier att \u00f6kad upplevd sj\u00e4lvf\u00f6rm\u00e5ga kan leda till positiva livsstilsf\u00f6r\u00e4ndringar (t.ex. <a href=\"https:\/\/academic.oup.com\/her\/article\/22\/5\/630\/566523\">kost-<\/a> och tr\u00e4ningsbeteenden). Sammanfattningsvis visar forskningen allts\u00e5 att man beh\u00f6ver en viss grad upplevd sj\u00e4lvf\u00f6rm\u00e5ga f\u00f6r att f\u00f6r\u00e4ndra viktiga h\u00e4lsobeteenden och f\u00f6r att uppn\u00e5 \u00f6nskade resultat (t.ex. <a href=\"https:\/\/www.ncbi.nlm.nih.gov\/pmc\/articles\/PMC3726181\/\">viktminskning<\/a>).<\/p>\n<p>Forskningen visar tydligt att upplevd sj\u00e4lvf\u00f6rm\u00e5ga \u00e4r viktig f\u00f6r att man ska lyckas med en beteendef\u00f6r\u00e4ndring, men tv\u00e5 fr\u00e5gor kvarst\u00e5r: Hur vet man om n\u00e5gon har h\u00f6g eller l\u00e5g upplevd sj\u00e4lvf\u00f6rm\u00e5ga? Vad kan man som kliniker\/praktiker g\u00f6ra f\u00f6r att \u00f6ka n\u00e5gons upplevda sj\u00e4lvf\u00f6rm\u00e5ga?<\/p>\n<p><strong>Hur kan man m\u00e4ta n\u00e5gons upplevda sj\u00e4lvf\u00f6rm\u00e5ga?<\/strong><\/p>\n<p><strong>\u00a0<\/strong><\/p>\n<p>Det vanligaste s\u00e4ttet att m\u00e4ta n\u00e5gons upplevda sj\u00e4lvf\u00f6rm\u00e5ga \u00e4r att be dem h\u00e5lla med (eller inte h\u00e5lla med) om vissa uttalanden. N\u00e4r man m\u00e4ter upplevd sj\u00e4lvf\u00f6rm\u00e5ga brukar man oftast fr\u00e5ga: \u201dJag \u00e4r \u00f6vertygad om att jag kan \u2026 (<em>utf\u00f6ra ett visst beteende<\/em>) \u00e4ven om \u2026 (<em>ett hinder<\/em>). Ett exempel p\u00e5 detta \u00e4r: \u201dJag \u00e4r \u00f6vertygad om att jag kan hoppa \u00f6ver efterr\u00e4tten \u00e4ven om min familj forts\u00e4tter \u00e4ta efterr\u00e4tt.\u201d Det finns \u00e4ven validerade skattningsskalor f\u00f6r att m\u00e4ta upplevd sj\u00e4lvf\u00f6rm\u00e5ga i relation till specifika h\u00e4lsobeteenden. Du hittar korta skalor for att m\u00e4ta upplevd sj\u00e4lvf\u00f6rm\u00e5ga i relation till kosth\u00e5llning, tr\u00e4ning, solkr\u00e4msanv\u00e4ndning, tandtr\u00e5dsanv\u00e4ndning, handhygien och alkoholminskning <a href=\"http:\/\/userpage.fu-berlin.de\/~health\/healself.pdf\">h\u00e4r<\/a> och <a href=\"http:\/\/www.psyc.de\/hapascales.pdf\">h\u00e4r<\/a>. Det \u00e4r viktigt att komma ih\u00e5g att bara f\u00f6r att n\u00e5gon har l\u00e5g upplevd sj\u00e4lvf\u00f6rm\u00e5ga i relation till ett visst beteende inte betyder att de ocks\u00e5 har l\u00e5g upplevd sj\u00e4lvf\u00f6rm\u00e5ga i relation till andra beteenden. Det \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r viktigt att man m\u00e4ter n\u00e5gons upplevda sj\u00e4lvf\u00f6rm\u00e5ga i relation till ett specifikt beteende.<\/p>\n<p><strong>Hur kan man \u00f6ka n\u00e5gons upplevda sj\u00e4lvf\u00f6rm\u00e5ga?<\/strong><\/p>\n<p><strong>\u00a0<\/strong><\/p>\n<p>De flesta f\u00f6rs\u00f6k till att \u00f6ka n\u00e5gons upplevda sj\u00e4lvf\u00f6rm\u00e5ga baseras p\u00e5 <a href=\"http:\/\/reflectd.co\/2014\/01\/20\/self-efficacy-beliefs\/\">fyra, hierarkiskt ordnade informationsk\u00e4llor<\/a>. Den f\u00f6rsta k\u00e4llan \u00e4r personliga bedrifter och k\u00e4nslan av att bem\u00e4stra n\u00e5got. Som kliniker\/h\u00e4lsov\u00e5rdsut\u00f6vare kan du guida dina patienter\/klienter till att utf\u00f6ra sm\u00e5, stegvisa f\u00f6r\u00e4ndringar som de med stor sannolikhet kommer lyckas uppn\u00e5. Du kan sedan ge positiv feedback f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e4rka upplevelsen av personlig bedrift, samt uppmuntra patienten till att utf\u00f6ra fler, mer utmanande f\u00f6r\u00e4ndringar. S\u00e5dana stegvisa uppgifter \u00e4r s\u00e4rskilt anv\u00e4ndbara inom kliniskt arbete, s\u00e5som fysioterapi (t.ex. stegvisa balans- eller styrketr\u00e4ningsuppgifter) eller kognitiv beteendeterapi f\u00f6r att bota fobier.<\/p>\n<p>Den andra k\u00e4llan \u00e4r erfarenhet genom att observera andra (\u2019vicarious experience\u2019). Att se andra (som \u00e4r lika en sj\u00e4lv) bem\u00e4stra sv\u00e5ra situationer och sedan imitera deras beteenden kan \u00f6ka ens upplevda sj\u00e4lvf\u00f6rm\u00e5ga. F\u00f6rest\u00e4ll dig att du h\u00e5ller p\u00e5 att sluta r\u00f6ka men att din partner (som ocks\u00e5 \u00e4r r\u00f6kare) inte lyckas sluta p\u00e5 grund av l\u00e5g upplevd sj\u00e4lvf\u00f6rm\u00e5ga. Du kan stegvis \u00f6ka din partners upplevda sj\u00e4lvf\u00f6rm\u00e5ga genom att ber\u00e4tta om hinder du sj\u00e4lv upplevt, dina f\u00f6rs\u00f6k till att hantera r\u00f6ksug och din optimistiska tro p\u00e5 din egen f\u00f6rm\u00e5ga att sluta r\u00f6ka. Din h\u00f6ga upplevda sj\u00e4lvf\u00f6rm\u00e5ga kan g\u00f6ra skillnad: du kan \u00f6ka n\u00e5gon annans upplevda sj\u00e4lvf\u00f6rm\u00e5ga genom att \u00f6ppet kommunicera hur du sj\u00e4lv hanterar sv\u00e5ra situationer d\u00e4r r\u00f6ksuget varit \u00f6verv\u00e4ldigande.<\/p>\n<p>Den tredje och kanske mindre kraftfulla k\u00e4llan \u00e4r att anv\u00e4nda \u00f6vertalningstekniker. Du kan till exempel f\u00f6rs\u00e4kra dina patienter om att de visst kan lyckas h\u00e5lla fast vid en ny diet eftersom de \u00e4r bra p\u00e5 att planera fram\u00e5t. Du kan \u00e4ven tala om f\u00f6r patienten att de har vad som kr\u00e4vs f\u00f6r att klara av vad de vill, bara de l\u00e4gger manken till. Den h\u00e4r typen av \u00f6vertalningsteknik kan hj\u00e4lpa till att \u00f6ka n\u00e5gons upplevda sj\u00e4lvf\u00f6rm\u00e5ga att klara av en sv\u00e5r uppgift.<\/p>\n<p>Den fj\u00e4rde k\u00e4llan \u2013 ens uppfattning och tolkning av fysiologisk sp\u00e4nning \u2013 \u00e4r kanske mindre relevant f\u00f6r h\u00e4lsobeteenden. Man kan dock jobba med denna k\u00e4lla till upplevd sj\u00e4lvf\u00f6rm\u00e5ga genom att f\u00f6rbereda patienter inf\u00f6r fysiologiskt obehag innan de genomg\u00e5r en beteendef\u00f6r\u00e4ndring (t.ex. starkt r\u00f6ksug, tr\u00e4ningsv\u00e4rk, etc.), vilket kan f\u00f6rebygga tidiga \u00e5terfall.<\/p>\n<p>Sammanfattningsvis, upplevd sj\u00e4lvf\u00f6rm\u00e5ga \u00e4r en viktig och modifierbar faktor inom beteendef\u00f6r\u00e4ndring, eftersom den hj\u00e4lper till att initiera nya och bibeh\u00e5lla gamla h\u00e4lsobeteenden. Om ens upplevda sj\u00e4lvf\u00f6rm\u00e5ga \u00e4r l\u00e5g \u00e4r det viktigt att stegvis \u00f6ka den.<\/p>\n<p><strong>Praktiska rekommendationer:<\/strong><\/p>\n<p><strong>\u00a0<\/strong><\/p>\n<ul>\n<li><strong>M\u00e4t den upplevda sj\u00e4lvf\u00f6rm\u00e5gan hos dina patienter. <\/strong>N\u00e4r du diskuterar en potentiell beteendef\u00f6r\u00e4ndring med en patient\/klient, se till att du f\u00e5r en f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r deras upplevda sj\u00e4lvf\u00f6rm\u00e5ga i relation till det specifika beteendet. G\u00f6r detta genom att anv\u00e4nda en validerad skattningsskala eller fr\u00e5ga om deras \u00f6vertygelse att de kan utf\u00f6ra beteendet i s\u00e4rskilda, sv\u00e5ra situationer.<\/li>\n<\/ul>\n<p><strong>\u00a0<\/strong><\/p>\n<ul>\n<li><strong>Ingrip f\u00f6r att \u00f6ka den upplevda sj\u00e4lvf\u00f6rm\u00e5gan. <\/strong>Om patienten\/klienten har l\u00e5g upplevd sj\u00e4lvf\u00f6rm\u00e5ga, f\u00f6rs\u00f6ka \u00f6ka den genom att anv\u00e4nda en av dessa informationsk\u00e4llor:<\/li>\n<\/ul>\n<p><strong>\u00a0<\/strong><\/p>\n<ul>\n<li><strong>Uppmuntra personliga bedrifter och k\u00e4nslan av att bem\u00e4stra n\u00e5got. <\/strong>Hj\u00e4lp patienten\/klienten att g\u00f6ra sm\u00e5, stegvisa f\u00f6r\u00e4ndringar s\u00e5 att de f\u00e5r uppleva sm\u00e5 framg\u00e5ngar tidigt och ofta.<\/li>\n<\/ul>\n<p><strong>\u00a0<\/strong><\/p>\n<ul>\n<li><strong>Observera andra bem\u00e4stra sv\u00e5ra situationer. <\/strong>Anv\u00e4nd dig av skr\u00e4ddarsydda exempel eller hj\u00e4lp patienten\/klienten identifiera f\u00f6rebilder (som \u00e4r lika de sj\u00e4lva) som har lyckats genomf\u00f6ra en beteendef\u00f6r\u00e4ndring.<\/li>\n<\/ul>\n<p><strong>\u00a0<\/strong><\/p>\n<ul>\n<li><strong>Anv\u00e4nd \u00f6vertalningstekniker. <\/strong>Tala om f\u00f6r patienten\/klienten att du tror p\u00e5 deras f\u00f6rm\u00e5ga att genomf\u00f6ra en f\u00f6r\u00e4ndring.<\/li>\n<\/ul>\n<p><strong>\u00a0<\/strong><\/p>\n<p>\u00d6vers\u00e4ttning: Dr. Olga Perski<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>By Ralf Schwarzer, Freie Universit\u00e4t Berlin, Germany and SWPS University of Social Sciences and Humanities, Poland Changing behavior may often be desirable but difficult to do. For example, quitting smoking, eating healthily and sticking to a physical exercise regimen all [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":1361,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_et_pb_use_builder":"","_et_pb_old_content":"","_et_gb_content_width":"","_monsterinsights_skip_tracking":false,"_monsterinsights_sitenote_active":false,"_monsterinsights_sitenote_note":"","_monsterinsights_sitenote_category":0,"_uf_show_specific_survey":0,"_uf_disable_surveys":false,"footnotes":""},"categories":[27,24],"tags":[],"class_list":["post-1338","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-motivation","category-self-regulation"],"translation":{"provider":"WPGlobus","version":"3.0.2","language":"sv","enabled_languages":["en","id","my","bg","zh","hr","cz","da","de","es","fr","gr","he","it","ja","kr","lv","lt","hu","nl","no","pl","pt","ro","ru","sk","fi","sv","tr","uk"],"languages":{"en":{"title":true,"content":true,"excerpt":false},"id":{"title":true,"content":true,"excerpt":false},"my":{"title":false,"content":true,"excerpt":false},"bg":{"title":true,"content":true,"excerpt":false},"zh":{"title":true,"content":true,"excerpt":false},"hr":{"title":false,"content":false,"excerpt":false},"cz":{"title":true,"content":true,"excerpt":false},"da":{"title":true,"content":true,"excerpt":false},"de":{"title":true,"content":true,"excerpt":false},"es":{"title":true,"content":true,"excerpt":false},"fr":{"title":true,"content":true,"excerpt":false},"gr":{"title":true,"content":true,"excerpt":false},"he":{"title":true,"content":true,"excerpt":false},"it":{"title":true,"content":true,"excerpt":false},"ja":{"title":false,"content":false,"excerpt":false},"kr":{"title":true,"content":true,"excerpt":false},"lv":{"title":true,"content":true,"excerpt":false},"lt":{"title":true,"content":true,"excerpt":false},"hu":{"title":false,"content":false,"excerpt":false},"nl":{"title":true,"content":true,"excerpt":false},"no":{"title":false,"content":false,"excerpt":false},"pl":{"title":true,"content":true,"excerpt":false},"pt":{"title":true,"content":true,"excerpt":false},"ro":{"title":true,"content":true,"excerpt":false},"ru":{"title":true,"content":true,"excerpt":false},"sk":{"title":true,"content":true,"excerpt":false},"fi":{"title":true,"content":true,"excerpt":false},"sv":{"title":true,"content":true,"excerpt":false},"tr":{"title":true,"content":true,"excerpt":false},"uk":{"title":true,"content":true,"excerpt":false}}},"aioseo_notices":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/practicalhealthpsychology.com\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1338","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/practicalhealthpsychology.com\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/practicalhealthpsychology.com\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/practicalhealthpsychology.com\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/practicalhealthpsychology.com\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1338"}],"version-history":[{"count":56,"href":"https:\/\/practicalhealthpsychology.com\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1338\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":4610,"href":"https:\/\/practicalhealthpsychology.com\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1338\/revisions\/4610"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/practicalhealthpsychology.com\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media\/1361"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/practicalhealthpsychology.com\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1338"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/practicalhealthpsychology.com\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1338"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/practicalhealthpsychology.com\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1338"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}